Jobbig helg

Igår var en sån helvetesdag så jag orkade inte ens blogga om det. Fick stöd av pojkvän, familj och alla "sjuksyskon" på de underbara communities som finns när man är sjuk.
Helvetet började tidigt, gick upp kl 7 för att vara på vc kl 8 för att få träffa en ny doktor. Var förstörd i kroppen redan innan och att vänta där två timmar gjorde ju inte saken bättre. Sen var doktorn en total idiot. Long story short, hon visste ingenting om fibromyalgi och ME/CFS, tyckte att jag skulle motionera och värst av allt, jag är nog trött och orkar ingenting för att jag är deprimerad inte pga ME.... Gaaaaaaah!
Sen grät jag hela vägen hem (absolut inte deprimerad, nejdå ;) nej men, jag är trött och frustrerad, har ont och att då mötas av idioti och... Aah!) och i älsklingens famn när jag kom hem.
Sen fick jag ju självklart migrän av gråt, spänning och stress. Så, höll på att spy, sprängande huvudvärk, synbortfall, svårt för yttre stimulans. Pappa kom med lunch, sen körde jag mer eller mindre ut honom och gick och la mig en timme innan jag skulle till akupunktur.
Hon var helt underbar, ska dit igen på tisdag så mer om det då.
Idag, trött, sjukt influensaont i hela kroppen, feberkänsla etc. Tog mig till kortedala där närmsta apotek är, hämtade ut pronaxen och Alvedon, handlade lite på hemköp, släpade mig hem igen, helt slutkörd. Då tar vi fram julsakerna! Har inte så många tack och lov... Sen soffan, äntligen! Efter några timmar blev älsklingen uttråkad och ville "göra något", så vi har nu bakat Långpannebröd och Wienernougat. Ligger i soffan igen, får ryckningar i benen, Yay. Ont ont ont. Funderar på tramadol för pronaxen är ju helt värdelöst. Suck.

Dräggel-Pelle

Jag har för första gången i mitt lov vågat mig på nåt starkare än ibuprofen (eller, fick nåt skumt på sjukhus och utskrivet i Spanien men sen jag fick min diagnos och så då), tramadol, och det domnar smärtan lite tack och lov. Kan ju inte säga att den försvinner helt eller så, men det känns som en bra smärtdag men väldigt dålig yrsel-tröttdag. Blir inte illamående så länge jag inte gör nåt, hö hö.
Men, en lustig sak är att saliven bara rinner, har inte vart så här fuktig i munnen på flera år! Och biverkningar är muntorrhet står det? Blir muntorrhet*3=dräggel-Pelle? Låg och sörplade så mycket inatt att min käre pojkvän inte kunde sova. Först så han åt mig att sätta in gnisselskenan, men jag sa då lite förorättat att den redan var inne. Kl 4 gick han och la sig på soffan, kl 10 märkte jag att han var borta (då hade jag ändå vaknat två gånger innan) och trodde han gått upp precis. Halv 12 kom han in med frukost på sängen åt mig och berättade att han sovit på soffan. Gulle!

Imorgon ska jag till doktorn kl 8, eller hänga på låset innan dess så jag får tid innan hon drar igen. Ny doktor, håll tummarna för att hon är bra. Vågade mig på tramadol efter att jag ringt min morbror som är doktor, men hoppas få något utskrivet nu.
Sen till stan, träffa papsen, gå till clinique för min regelbundna hudanalys (den är så knäpp och mediciner hit och dit hjälper inte!) och sedan ska jag testa akupunktur! Spännande! Är någon sorts helhetsbehandling så det kan vara andra inslag med, ska först fylla i något formulär och prata med akupunktören och hon kollar på min tunga och sen gör en behandling som ska passa mig. Hoppas att det blir en positiv verkan av det. Söta mamma betalar. Känner mig väldigt glad och tacksam över de fina människor jag har runt omkring mig!  <3

Inte bra, ompapa

Har väldigt ont, faktiskt såpass att jag gick tidigt från skolan. Så nu ligger jag i soffan och väntar på att vårdcentralen ska ringa. Hoppas jag kan ta tramadol med Cymbalta för det har jag några hemma. Eller att de kan skriva ut nåt annat per telefon som älsklingen kan hämta ut. Kan ju skriva ut en fullmakt åt honom. Skrev en fullmakt för hand i helgen åt min styvpappa, krävs ju inte mycket för att skriva en giltig fullmakt men det hade tydligen varit svårt för de på apoteket att förstå. Suck.
Här i Bullerbyn har vi det kul nästan jämt.
Fick iallafall tid till akupunktur/kinesisk medicin-behandling på fredag. Hoppas det hjälper! Känner mig helt väck nu.

Försämring

Är väldigt arg på sjukgymnasten jag var hos igår, min rygg är helt förstörd. Känns som att jag har ett stort blåmärke över hela ryggraden. Och nacken är inte heller glad. Helt illamående av smärtan.
Självklart går detta ut över resten av kroppen med, så har enorm feberkänsla och sitter och kallsvettas på spårvagnen på väg till skolan. En kompis frågar ibland varför jag kommer till skolan när jag har så ont, men om jag var hemma varje gång jag har ont eller extra ont så skulle jag aldrig vara där! Så jag stannar hemma vid skov, endast när jag inte fysiskt klarar att ta mig dit. Får se om jag klarar att stanna idag, men jag behöver verkligen för vi måste fixa ett ämne för uppsatsen och skicka in pm om det.
Idag går iallafall spårvagnarna som vanligt och jag fick sittplats. Vet inte om jag fysiskt hade klarat att stå idag så det är bra. Eller, jag klarar ju för det mesta det jag måste klara men ändå.
Jävligt bitter på gårdagen, när jag precis börjat bli bättre!

Tack världen

Kom preciiiiis ut ur mitt aslånga, typ skov (var mer av en väldigt lång period av mycket ont än ett ordentligt skov på ett par veckor där jag är TOTALT utmattad och inte kan ta mig ur sängen) och var hyfsad imorse när jag vaknade. Eller efter startsträckan men ni vet.
Iallafall så sket sig dagen rätt fort och alla skedar tog slut när den försenade vagnen äntligen kom och jag fick stå i en kvart. Sen gick jag på... Vet inte, ånga? De tre timmarna på föreläsning om miljörättsekonomi (precis lika tråkigt som det låter) var något av en dimma och tog slut på ännu mer skedar jag inte hade + extra skedar pga att föreläsaren hade mikrofonen på max. Hittade mina öronproppar efter ett tag, det hjälpte men skadan var redan gjord.
Sen efter denna helvetesföreläsning skulle jag på en sjukgymnastbehandling. Han masserade skiten ur min rygg, aj, slutade med att knäcka den. Jag var avslappnad typ en sekund efteråt och nu har jag bara väldigt ont där han knäckte och där jag hade ont innan. Tjoho.
Hans fantastiska råd till mig var att inte stressa och inte ta ut mig. No shit sherlock? Hur föreslår du att jag gör det? Jag går i skolan, jag vill inte pausa mitt liv! Och naturligtvis att jag går hos honom regelbundet. Han gjorde även akupunktur, vilket jag har funderat på ändå men ska inte göra det hos honom utan hos en specialist på kinesisk medicin som också kan fibro.
Pratade med min ömma moder och hon sa att hon kan betala. Vad som helst om det kan göra mig bra/bättre. Gullemamma :) Så jag ska boka en tid tills på fredag eller nästa vecka! Ser fram emot det, hon verkar väldigt seriös och kunnig. Hade inte mamma ställt upp hade jag fått vänta tills efter jul och köpa för eventuella julklappspengar.
Godnatt

Rätt smärtfri idag!

Bortsett från händerna har min kropp varit helt ok idag, så otroligt skönt! Möjligtvis lite värk men det är ju ingenting jämfört med smärtan som gjort mig tårögd det senaste. Hoppas det håller i sig ett tag, om inte är jag iallafall tacksam för idag. Naturligtvis blev jag... Svårt att säga tröttare för jag är ju supertrött hela tiden, men nu när smärtan inte höll mig vaken somnade jag på soffan några timmar i eftermiddags tills min fantastiska pojkvän väckte mig och hade fixat middag åt mig. Jättegod thai-inspirerad quorn-och rotfruktsgryta, mumma. Han är bara så bäst, vad hade jag gjort utan honom? Sån tur att jag hittade honom och att vi vågat satsa och ta oss igenom de svårigheter vi mött. <3
Så idag är jag tacksam för respit från smärtan, sovstund på soffan och underbar pojkvän.

Jaha

Tenta i fredags så imorgon börjar ny delkurs i miljörätt, säkert intressant egentligen men känner jag juristprogrammet rätt så är det urtråkig litteratur och massa tråkläsning som jag inte klarar. Måste fixa så jag får de där talböckerna på skolbiblioteket men har inte orkat ta tag i det.

Haft en väldigt intensiv men trevlig helg när vi firade min äldsta systers förlovning. Så kul att träffa alla, men jag blir ju så sliten. Allt gör så ont. Inte bra.

Måste hitta en bra doktor här i gbg och måste nog få utskrivet nåt sorts smärtstillande. Vet inte riktigt hur det skulle funka för jag vill ju inte droga ner mig heller...

Smärta och fibrodimma

Vaknade av smärtan imorse. Försökte somna om men hade så satans ont så det var lika bra att gå ut på soffan så jag inte väckte älsklingen. Tog i desperation två Alvedon och en ibuprofen men det hjälpte ju inte som vanligt.
La mig på soffan och kollade på Princess Mononoke istället. Fattade nada men så är det ju med fibrodimma. Slötitta på nåt är ju ändå aningens distraherande. Pojkvännen kom upp ett par timmar senare och undrade varför jag kollade på "Japanese cartoons". Orkade inte förklara skillnaden så jag sa bara att jag vaknade av smärtan och det är nice att titta på tecknat när man är dålig. Efter en dusch tog jag mig samman och vi gick och handlade lite, vilket ändå hjälpte stelheten i ryggen aningens, men å andra sidan förstörde knäna mer, trots knäskydd. Tenta imorgon då, stort lycka till till mig
Och förlovningsfest på lördag. Ena styvsystern ringde och frågade om jag kunde hämta henne, pojkvän och annan styvsyster en halvtimme från mammas hus på lördag. Alltså en timmes körning fram och tillbaka. Förklarade att jag har väldigt ont och fibrodimma så vill inte köra alls och tror inte de vill bli körda av mig heller när mina reflexer inte är på topp. Hon höll faktiskt med. Det roligaste är ju att detta händer typ varje gång vi ska ha familjesammankomst och det går tåg så man kan hämta dem på stationen utan problem. VI åker tåg för guds skull! Förstår inte varför de väljer att bo ute på vischan men är inte villiga att skaffa körkort eller åka kollektivt?? :S tog körkort asap när jag var yngre för att vi bodde utanför stan... 15 min med cykel, inte 20 min med bil... Suck.

Godmorgon

Igår hade jag alldeles för ont och var för trött för att blogga. Skulle varit på två föreläsningar, en 10-12 och en 13-15. Kände redan när jag vaknade att det inte skulle gå så bra, hade väldigt lång startsträcka och ont och trött överallt. Satte på de stora handledsortoserna men det hjälper ju inte nämnvärt, speciellt inte som det är fingrarna som gör mest ont. Struntade i att ta med datorn eftersom en kompis är mitt anteckningsstöd och får betalt för att skicka sina anteckningar till mig och tänkte att jag försöker bara gå och lyssna. Klarade första övningen men hur mycket jag tog in vet jag inte. Det ligger väl där nånstans.

Sen var det helt omöjligt, så jag åkte hem, satt lutad mot fönstret på spårvagnen för jag klarade inte att hålla mig upprätt.
Hur jag lyckades gå hem är ett mirakel, sista biten bara gick jag och undrade vilka ben som gick under mig, jag kunde ju känna att mina inte hade några krafter kvar men de har benen gick på.
Var sjukt rädd för att ramla för jag var så ostabil så ska nog köpa en käpp nu och inte vänta tills den 25e. Suck.

Lång startsträcka idag med, ville fortsätta sova men det gör för ont.
Hoppas jag blir lite piggare och positivare snart men just nu är det svårt.

Lite nedstämd

Ja, eller vad man nu ska säga. Har läst väldigt mycket om både fibro och ME/CFS sen jag var hos doktorn och jag känner mig väldigt frustrerad. Har dessutom rätt så ont och är väldigt trött (superkonstigt, jag vet! Förstår inte vad det kan bero på...) och har ju nu fått bita i det sura äpplet och erkänna att jag faktiskt inte blir bättre utan faktiskt fortsätter att bli sämre. Det är inte lätt för en envis åsna som mig och när jag nu erkänt det för mig själv kommer problemet, vad gör jag nu? Och; hur får jag min omgivning att ta det steget också och inse att det här som nu pågått i flera år faktiskt håller på att bli väldigt handikappande.
Jag orkar helt enkelt inte med de saker jag gjorde för ett år sedan, eller ens för några månader sedan. Och redan för ett år sedan kändes det som att jag inte orkade någonting för jag orkade aldrig gå ut t.ex. men nu orkar jag ju inte ens samla krafter till att moppa då och då. Hushållsarbete blir helt bortprioriterat för skolan och den orkar jag ju heller knappt med...  I våras orkade jag ju ta hand om mammas vovve rätt regelbundet men nu orkar jag knappt ta en promenad med honom när jag är där, och promenaden älsklingen och jag tog igår var den som var lilla kvällsrundan innan. Som tar ca 15-20 min nu, innan 10.
Blir lite rädd av den här utvecklingen, men min rädsla kommer i skymundan för när jag försöker prata om det blir det sopat under mattan. Av oförstående och förnekelse och sorg. Folk förstår inte att det faktiskt blir värre, och att jag, deras anhöriga, faktiskt kan bli sjuk. Sjukare, kan man ju påpeka här, men innan har det mer varit... Milt jobbigt? Jag vet inte, och jag vet inte hur jag ska få dem att förstå. Ta ett allvarligt snack med alla? Försökte aningens genom att dela ut RMEs broschyr om ME/CFS men det verkade inte vara så intressant, eller som att de inte tror att det rör mig, jag är en unik patient som inte får dessa sjukdomar lika allvarligt som alla andra, jag är ett av de milda fallen? Jag var kanske det, men tyvärr inte längre...
När jag försöker förklara heter det bara att alla glömmer saker, alla tappar ord, alla sluddrar när de blir trötta, alla är trötta ibland, jag är trött för att jag inte har gjort någonting (vilat en dag) eller för att jag överansträngt mig etc etc....

Att leva med ME/CFS och fibromyalgi

"USA:s hälso- och smittskyddsmyndighet CDC konstaterar att ME/CFS-sjuka är lika funktionsnedsatta som patienter med MS, SLE/lupus, hjärtsjukdom eller cancerpatienter under cytostatikabehandling."
Nej, tack och lov är inte jag en av de som har det värst, de är HELT handikappade (funktionsnedsatt känns inte rättvisande för de som ligger i ett mörklagt rum över 20 timmar per dygn), men tänk er att ha svår influensa. Varje dag. Och försök sen leva normalt.
Nästa gång du får influensa, så försök leva normalt. Gå till jobb/skola, gå till gymmet, ta en fika med en kompis, gå och shoppa, gör alla hushållssysslor. Dammsug med influensa. Och sen kan du få höra att det nog inte är så jobbigt, eller att folk "vet hur det är". (Det gör de ju med influensa men varje dag. I åratal.) Eller att om du tränar så kanske smärtan går över. Du blir piggare, får endorfiner. Har ingen sagt det när du har influensa?
Det är konstaterat att om man har me/cfs är det en sak som kan göra en sämre. Överansträngning är att be om att bli sängliggande ett tag.
Eller sägs det till någon med ms att hen nog bara behöver träna? Eller att om hen bara vilar lite så blir hen nog bättre?

Jag fick min diagnos i mars i år. Då fick jag medicin, som ska vara symptomlindrande. Problemet är att jag har inte blivit bättre. Tvärtom blir jag successivt sämre. Jag får ondare och jag blir tröttare. Jag får skov där jag på flera veckor knappt klarar att ta mig upp ur sängen, att duscha är en så stor ansträngning att jag måste vila en timme. Efter skoven har jag kommit ytterligare ett hack längre ner.
I vardagen kämpar jag, att jag går på mina föreläsningar när jag mår "som vanligt" är bara ren viljestyrka och en ovilja att acceptera att jag är sjuk.
Jag har fått hjälpmedel som jag inte behövde för ett halvår sedan. Nu vet jag inte hur jag skulle överleva utan mina gummilappar för att öppna burkar, och även när jag använder dem gör det ont i händer och handleder. Jag har ortoser för att stödja handlederna, och ryggen, och knäna, och armbågarna.
Jag kommer att behöva köpa en käpp snart. Klarar jag mig utan kryckor/rullator/rullstol i ett år till är det positivt.

Det är klassat som en neurologisk sjukdom.
Jag mår fysiskt dåligt och bara för att det inte syns på mig, och bara för att jag ler så betyder inte det att jag inte är dålig. Förhoppningsvis så slipper jag rullstol eller nåt annat som gör att det syns med. Men bara för att jag går normalt betyder inte det att det inte gör ont när jag går (eller står eller sitter eller ligger) men jag visar det inte.

Jag har slut på skedar

http://www.butyoudontlooksick.com/wpress/articles/written-by-christine/the-spoon-theory/

Var ändå stolt över att jag orkade göra tre saker men nu är jag ledsen för jag läste ett till inlägg på butyoudontlooksick.com och bara kände att... Va fan. Den här tjejen kan ändå få viss förståelse men här är det fanimig noll förståelse. Jag hatar också när folk "vet hur det är" men alltså ingen har en jävla aning om vad mina diagnoser är eller vad det innebär. Jag har aldrig fått blommor eller ens ett kort för att någon vill muntra upp mig, än mindre att någon har gjort något praktiskt för mig, bortsett från älsklingen som ju gör hushållsarbete. Men jag får noll sympati, för det syns inte att jag är sjuk. Så folk fattar inte att jag är sjuk. Alls. Även de som vet det. Även de som läst lite om det. De fattar inte att jag har ONT, överallt, varje dag, hela dagen. De är också trötta efter jobbet/skolan. Har tom hört att "jag får också en släng av fibromyalgi ibland". Eh nej, du blir trött när du har gjort något, eller har träningsvärk, det är inte samma sak som att känna sig sönderslagen varje dag. Som att du inte har sovit på en vecka. Varje dag. Jag kommer inte ihåg hur det känns att INTE ha ont eller att INTE vara trött. Så alla som är friska som tror att de vet... Dra åt helvete. Och de som är friska som inte fattar att jag inte är det för att det inte syns på mig, och för att jag inte visar något och för att jag ler och kämpar vidare varje dag. Ni kan dra ännu längre ner at helvete. Ingen bra dag just nu. Ska kolla på något kul och hoppas att mitt humör blir bättre. Gör för ont i händerna för att skriva mer nu ändå.

Lite piggare idag

Och tecken på det är att jag faktiskt vill gå ut på en kort promenad. Och att jag inte behövde lägga mig och vila mellan duschen och påklädningen. Fast nu halvligger jag på soffan och vilar inför min lilla promenad. Sa till älsklingen att vi kunde gå på en kort promenad runt dammen och så kan han gå och handla sen. Han undrade då varför vi inte går och handlar tillsammans och jag sa att jag inte orkar, eller att jag iallafall hellre spenderar min energi på att gå runt dammen än att gå och handla. Och han säger då, nej du vill hem och diska. Och jag sa att jag ska försöka. För det känns inte rättvist att han ska göra allt, som han i princip gör, men samtidigt har jag inte ork. Hatar att enkla saker tar så mycket energi och att jag inte har ork till någonting. Sug min liksom... Ska lägga dagens energi på en liten promenad och sen förhoppningsvis disken sen blir det soffläge igen resten av dagen.

Kvart över läggdags

Har ju som sagt haft en rätt välförtjänt vilodag idag, har i princip legat på soffan hela dagen. Detta hjälpte ju inte tröttheten eller värken överhuvudtaget, tvärtom var ansträngningen av att titta på tv så stor att jag fick samla krafter en timme för att ta mig ut till badrummet och borsta tänderna och tvätta ansiktet så nu är jag äntligen i säng. Har väldigt ont, kanske för att jag tog half dos Cymbalta imorse, eller egentligen är det väl inte nån skillnad från hur jag har mått i veckan.
Har dessutom bonusen av en giganto-finne som sitter på ryggen, på skuldran typ som min kropp överreagerar nåt så förbannat på så att hela min axel är helt lam av smärta. Kan seriöst knappt röra axeln eller vänster arm för den delen. Detta monster till finne består av en brun mitt och en rodnad runt i storlek av en enkrona. Tyvärr såg jag på Bones häromdagen hur en snubbe hade låtit en larv bo under hans hud och det såg ut ungefär så. Nice.

Min blogg ligger nu ute på fibromyalgiförbundets hemsida och jag har kollat in ett par andra bloggar därifrån ikväll. Lider med dem samtidigt som det är skönt att veta att man inte är ensam. Känner också att det var en jäkla otur att just min läkare slutade på Gottfrieskliniken så jag sen fick dr Morfinplåster och nu dr Aspie. "Lär dig hantera det" Hur då, undrade jag. "Jag vet inte" var det informativa svaret medan han satt och drog i sockan på foten han hade lagt upp i knät. Missförstå mig rätt, jag har hellre en läkare som är duktig på medicin än sociala färdigheter, men jag känner att hjälp hade ju varit kul att få med. Och alla fibrisar som äter tramadol och grejer, var får de det ifrån? Dr morfinplåster hade ju skrivit ut citodon at mig om jag hade velat, men envis som en åsna och rädd för droger och att få ännu dimmigare hjärna tackade ju nej och bytte doktor. Vill inte få mindre ont på bekostnad av att få ännu svårare att koncentrera mig. Men jag vill ju inte ha svinont heller... Balansgång. Måste hitta en bra vc-doktor eftersom Gottfries slussar ut mig nu. Någon som vet någon i Göteborg som är bra på smärta får gärna höra av sig. Börjar bli så rädd för att jag ska behöva bli sjukskriven om jag inte klarar att plugga, men sanningen är ju att min kropp inte blir bättre utan bara sämre.

Inatt hoppas jag att mina ben håller sig stilla så att pojkvännen får sova och att jag vaknar i en värld/framtid när jag är frisk.
Skulle vilja flytta till en lägenhet på markplan, närmre stan typ bortanför Linné/slottskogen, med liten trädgård så man skulle kunna ha en hund. En liten en som inte behöver jättemycket motion så kan jag släpa mig runt med den i slottskogen och sitta i trädgården och gosa. Drömma går ju. Har vart lite bäbissjuk tidigare i höst men nu har jag så ont att det gått över helt. Hunddrömmarna börjar så smått förtvina de med för nu vill jag inte gå alls i onödan.
Godnatt

Vilodag

Ska försöka vila upp mig under helgen. Hoppas att jag får en anings energi men det vore väl att hoppas på för mycket kanske. Vill gå i ide hela vintern och sova tills jag är pigg.

TGIF

Thank god it's Friday. Jag är så trött, och ska vara i skolan 10-15 idag vilket typ är alldeles för länge, får väl se om jag orkar... Min kropp är helt tömd på energi, det är som om all energi bara har runnit ur mig, ut genom porerna när jag sov eller nåt. Försöker pigga upp mig genom att lyssna på Fall Out boy, tänka på helgen och titta på söta sjökor på http://calmingmanatee.com :)
Ha en skön, avslappnande och förhoppningsvis energigivande helg! Och så hejar vi på Sverige som fasen ikväll!

Acceptans

Jag är inte där än. Det verkar vara en av hörnstenarna i 'behandlingen', att acceptera, att lyssna på sin kropp, att planera sin energi etc. Jag är inte där. Jag tycker jag har accepterat tillräckligt. Jag tänker inte acceptera att detta är för alltid, att jag kommer vara nån jävla sengångare för resten av mitt liv, no way José!
Läste en intressant artikel i väntrummet om ME-behandling med cancermedicin, en studie utförd av en dr Olav Mella i Bergen. Spännande, ska googla hela undersökningen senare. Det finns hopp!

Tomorrow, tomorrow...

Så glad att jag ska till doktorn imorgon, kroppen är helt åt helvete alltså... Tog en b12-injektion igår, sov 11 timmar inatt och har precis kommit hem efter 75 min yoga och mår ändå skit. Skulle på föredrag av Leif Silbersky i eftermiddag men jag får skippa det och försöka plugga hemifrån idag istället. Fibromyalgi suger.
Pojkvännen kom precis och frågade om det inte var dags att ta golvet för det var ett tag sen men jag klarar det inte. Känns så jäkla idiotiskt att jag inte ens kan moppar golven! Gaah, blir galen på min kropp! :(

Uppe med tuppen

Eller förresten tror jag tuppen tog sovmorgon, det är fortfarande mörkt och det spöregnar, tuppen sover. Börjar så sakteliga ljusna ju närmre stan jag kommer. Ska ha dubbelföreläsning idag, slutar vid lunch och sen ska jag på sjukgymnastbehandling, typ massage, känns spännande, hoppas det hjälper. Om inte är det dags för b12 idag så det kanske piggar upp mig.

På torsdag ska jag till Gottfries igen, har fått en ny läkare på min begäran. Hoppas att han är bra, han är inte lika utskriftsvänlig sa receptionisten. Bra! Vi hoppas på att vi är mer kompatibla än jag och dr morfinplåster! ;)

Har väldigt mycket smärta och trötthet för att inte vara inne i ett skov, hoppas verkligen sprutan fokuserar mig och piggar upp mig, det behövs!

Sjukt full spårvagn, det positiva med att bo en bit från stan är ju att man iallafall nästan alltid får sittplats på morgonen, inte som de som tränger sig på i gamlestan och står som packade sillar. Usch. Jag blir lätt klaustrofobisk även fast jag sitter ner, "skyddad". Andas lugnt.

Alldeles för trött för en ny vecka

Hade en jättemysig helg i Oslo, men jag är så trött nu och har en alldeles för stressig vecka framför mig! Sjuk är jag också, förkyld som attan, det går inte bra nu! Men jag hoppas att b12en på tisdag hjälper så jag blir lite piggare och nästa helg blir det soffläge hela helgen...
Önskar mig själv och alla andra en god natts sömn och smärtfrihet, hade varit väldigt skönt och välbehövligt, men det är kanske för mycket begärt. Hade varit så guld att åtminstone denna veckan få känna sig som en normal 25åring istället för en 80åring som blivit påkörd av en buss... Ge mig styrka.
Tror jag måste sålla mitt schema lite och kanske lägga ner onödiga saker, tex fixa pass. Göra det veckan efter kanske. Och eventuellt yoga, men jag vill gå på Mia-yoga, hon är så bra, det kanske gör mig gott. Så svårt att veta när man blir bättre av träning och när man faktiskt är för sjuk för det när man jämt är risig.

Fibromyalgi och juristprogrammet kanske inte är världens bästa kombo trots allt :/

Fick tillbaks resultaten på hemtentan jag gjorde efter ett skov som varat i princip hela läsperioden (dvs 3 veckor). Hade väl egentligen inte väntat mig godkänt men man kan ju alltid hoppas. Fick underkänt med råge, 2 poäng av 10 (5 godkänt). Det ska jämföras med vad jag fick hemtentan före, när jag inte haft skov, 9 poäng av 10. Känns jävligt drygt att sjukdomen ska förstöra så mycket. Har ju ändå tacklar det rätt bra hittills men man tappar ju suget...